14 månader har gått sedan jag sökte hjälp för min transexualism, ingenting har hänt. Fick precis ett brev där det stod att nästa möte med läkaren blir en vecka in i februari. Inget händer på ytterligare två månader. Mailade precis teamet och sa att remissen till endokrinologen måste skickas nu, inte efter nästa möte, får se hur det går. Min transexualism äter upp mig inifrån. Jag vill få börja leva, får vara glad och sprallig som jag egentligen är men jag tynar sakta men säkert bort istället. Jag behöver verkligen testosteronet, men det verkar aldrig bli mitt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag låg i soffan och chattade med en kompis om att han hade fått godkännande av socialstyrelsen om att få byta personnummer, nu väntade han bara på att skatteverket skulle ge han sina nya fyra sista siffror. Då ringer det på min telefon och det v...

I helgen var det filminspelning som gällde. Mycket nytt folk och många som jag bara träffat någon eller några gånger förr. Hade svårt att släppa garden. Tänker för mycket på hur jag tror folk ser mig och hur jag uppfattas. När jag inte är bekväm komp...

Idag hade jag möte med läkaren för utredningsteamet. Han tog en summering över hur jag tyckte att allt gått och hur det kändes. Sedan handlade mötet om att det är dags att förbereda inskick för byte av personnummer. Jag frågade om det fanns något man...

Under åren har jag ogillat att stå på en scen och att prata i en mikrofon. I lördags satt jag i en paneldiskussion på transfilmfestivalen och kände inte detta obehag som jag känt förut. Det visar hur skönt det är med ett sammanhang där man känner sig...

Idag var jag och tog min 4e nebido (testosteronspruta). Det var dags att kolla dalvärde och blodstatus. Sjuksköterskan sa att mitt senaste blodvärde var lite högt så om även detta är det så blir det förmodligen att sänka dosen testosteron. ...