Antibiotika 3 gånger per dag i 7 dagar. Tvätta bröstvårtan med alsolsprit 2 gånger per dag så att den torkar ut. Är precis i början på denna rutin så har inte så mycket att säga om något resultat än. Har i alla fall ingen feber, detta är det viktigaste just nu.

Igår skulle jag duscha och lägga om mina ärr och mina bröstvårtor. Insåg att min vänstra bröstvårta inte mådde så bra. Allt såg fint ut när jag var hos en sjuksköterska den 14/9 men alltså inte igår. Så det var bara att ringa upp till hand- & plastik imorse. Hon ville att jag skulle komma upp någon gång under dagen så jag kvistade upp på lunchen. Jag engagerade till slut en sjuksköterska, en läkare och en kirurg. Det konstaterades att nekros pågår i min vänstra bröstvårta. Den var röd runtomkring och den varade så jag fick utskrivet antibiotika. Skulle även tvätta med alsolsprit för att torka ut den. Så vi får se om det går att rädda bröstvårtan. Det viktigaste är att se till att infektionen inte går djupare och ger sepsis. Så förhoppningsvis blir jag inte mer röd och slipper feber. Fortsättning följer...

Jag tog bort mitt förband över bröstkorgen i torsdags. Nu har jag bara tejp över. Jag har varit mestadels hemma under helgen så jag har inte varit ute bland folk alltför mycket. Så när jag går ut i T-shirt kan jag få känslan att "shit,jag har gått ut på stan utan kompressionströja!", men sen inser jag att jag behöver ju inte göra det längre, jag har ju inget som behöver gömmas längre. Det är svårt att förklara känslan för någon som inte varit i den situationen, men det är frihet!

När man efter 10 nätter på rygg äntligen kan ligga på sidan! Tjoho! Jag kan i normala fall aldrig somna på rygg. Nu har jag varit så illa tvungen i 10 dagar. Igår var jag och tog bort kompresserna som jag haft över min bröstkorg. Nu har jag bara tejp över såren och någon typ av plåsterlapp över bröstvårtorna. Så igår kväll tänkte jag det var dags att försöka lägga mig på sidan igen och denna gång gick det! Jag somnade bums, hehe. För varje natt som har gått har jag känt ett större behov av att få lägga mig på sidan så det var skönt att det äntligen gick!

Var tillbaka på hand- & plastik idag för att ta bort stygnen efter mastektomin. Nu har jag bara tejp över ärren och plåster över bröstvårtorna. Känns konstigt och smått obehagligt att inte ha något mer skyddande över. Fortfarande lite öm och har inte full rörlighet än. Blir att byta tejp 1 gång i veckan i förmodligen 6 månader. Fortfarande lite bestyr att duscha, men lär bli lite lättare i alla fall. Ska tillbaka i mitten av nästa vecka för att se att det läker som det ska.

Idag var jag hos utredningsteamet och träffade läkaren. Han ville kolla hur allting har gått och hur det känns 6 månader efter att han satt diagnosen; 5 månader på nebido och 1 vecka post-op. Efter att vi snackat om detta ett tag blev det att snacka om vad som ska hända framöver; personnummer, påbyggnadsoperationer. För mig har det viktigaste varit testosteron och mastektomi. Därefter kommer personnummer och hystektomi. Sen får vi se om påbyggnadsoperationer är något för mig. Just nu ska jag lära känna mig själv och min kropp efter allt som händer efter testosteron och mastektomi. Nästa möte med läkaren blir någon gång i mars. Då blir det att skicka ansökan om byte av personnummer till rättsliga rådet.

Ni fattar inte vilken frihet det är att kunna gå runt i lägenheten i bara kallingar och bar överkropp. Att kunna gå fram till köksfönstret, öppna det eller sätta på radion utan att hålla för bröstkorgen. Kunna gå fram till fönstret i vardagsrummet och tända lampan utan att behöva ta på mig en T-shirt. Jag bor med sjukt bra insyn. Trafikerad gata precis utanför vardagsrummet och grannar precis mitt emot köksfönstret. Detta är definitivt lyx nr 2!