I helgen har jag haft transgänget på besök. Vi blev 11 pers i min lägenhet. Tur det går att hänga även i köket. Vi fick med oss tre nya personer, kul! Gruppen växer. Tror vi är typ 26 pers nu. Dags att fundera vad vi vill göra med gruppen. Än så länge hänger vi bara när vi ses, det kanske är det som ska vara syftet med gruppen, det får tiden utvisa. Det är skönt att ha en frizon där man bara kan vara.

Det har funnits tre olika typer av reaktioner på mitt komma ut-mail till mina kolleger. Vissa kom fram och sa att jag skrivit ett bra mail, vissa skrev ett svar på mitt mail och tackade för mailet och sa att det var starkt gjort. Tredje kategorin är de som varken sagt eller skrivit något. Jag har känt att folk snackat men det är skönt att ingen visat något negativt än så länge. So far so good helt enkelt.

Jag fick ett bra svar på mitt komma ut-mail ifrån min chef. Det kändes bra. Hon svarade att det inte kom som någon större förvåning, att hon "alltid" sett mig som manlig.

Idag 1,5 vecka efter mitt mail till chefen skickade jag ett mail till mina kolleger där jag skrev att jag är transsexuell. Det var en riktig pers. Vi är runt 85 personer på jobbet. Jag skickade detta typ 1,5 h innan det var dags att gå hem. Det är skönt att det äntligen är ute på jobbet. Skönt att jag kan vara mig själv utan att behöva tänka mig för eller försöka vara någon annan. Det är en lättnad. Fortsättning följer...

Nu är det gjort. Skickade precis ett mail till min chef och berättade att jag är transsexuell. Så nu får vi se vad morgondagen har att ge. Får se om det går att varva ner och sova. Mycket som snurrar i huvudet just nu. Jag har gjort det lätt för mig innan genom att inte berätta för andra. Det är nu det svåra börjar. Den som väntar får se.

Jag är precis under 30 och fick ännu en gång visa leg på systemet. Jag försöker skämta bort det men det är förbannat jobbigt och pinsamt. Det blir så framträdande att jag varken ser ut eller blir behandlad som en man eller vuxen, och det är precis vad jag är. Det blir så påtagligt.

Igår var jag och snacka med läkaren som styr min trans-utredning. Han skulle sätta sig ner och skriva remisserna till endokrinologen, operation och logoped. Får se när jag får tider. Känns som vilket möte som hälst. Det är när jag står med förpackningen med testosteron i handen och bandage runt bröstkorgen istället för en binder som jag förhoppningsvis känner lättnad och kanske lite glädje. Lättnad lär det i alla fall bli. Nu känner jag ingenting, för det har ingenting hänt.