Igår var jag och snacka med läkaren som styr min trans-utredning. Han skulle sätta sig ner och skriva remisserna till endokrinologen, operation och logoped. Får se när jag får tider. Känns som vilket möte som hälst. Det är när jag står med förpackningen med testosteron i handen och bandage runt bröstkorgen istället för en binder som jag förhoppningsvis känner lättnad och kanske lite glädje. Lättnad lär det i alla fall bli. Nu känner jag ingenting, för det har ingenting hänt.