Det har gått drygt 6 månader sedan jag började med testosteronbehandlingen och drygt 5 veckor sedan mastektomin. Jag har inte haft någon större kroppsdysfori på ett bra tag men idag slog den till som fan!

Jag drog ner på stan för att se om jag kunde få tag på någon klipptid för håret började bli alldeles för långt. Jag tvättade håret och struntade i att sätta i några produkter, jag skulle ju ändå klippa det direkt. Jag hann och gå 100 meter innan dysforian slog till som en käftsmäll. Jag blev medveten om alla mina brister; breda höfter, stor rumpa, kortväxt, icke ett vuxet maskulint ansikte. Att jag aldrig lär mig! Jag ska inte gå ut utan hårprodukter! Definitivt inte i en jacka som inte är optimal för mig. Blir att göra mig av med jackan direkt så att jag inte kan göra samma misstag igen! Promenaden ner till hårfrisören kändes fruktansvärt lång.

En klippning och lite hårprodukter senare var dysforian borta och jag kände mig maskulin igen. Det är konstigt det där...