Låt mig fortsätta på förra inlägget. Anledningen till att jag börjar blogga nu, och inte när min transiton är klar, är att jag har börjat min utreding. Jag har träffat en kurator 3 gånger som tillhör utredningsteamet. Hon har frågat mig om jag har någon som jag ventilerar min situation med, mitt svar var nej. Hon frågade om folk visste, svaret var nej. Jag känner att gå igenom detta själv är väldigt fristrerande. Det är därför jag börjar blogga om min situation nu, inte när jag är klar. Jag måste få skriva av mig, jag måste få ventilera min situation, jag kommer inte att må bra annars, måste få göra mig av med lite energi. Just nu går väldigt mycket tid åt till att tänka på "min situation", jag hoppas att detta ska ändras nu när jag börjar blogga om det. 

Tja folket!

Jag är perfektionist när det gäller mycket, inte allt, men mycket...detta hämmar mig, inte i allt, men mycket...ni tror säkert jag flummar men ni kommer att förstå senare...Detta är mitt första blogginlägg i denna blogg. Min tanke var att vänta tills jag var klar med min utredning, jag hade velat se slutresultatet först, jag hade velat kunna stå för vem jag är men nu får det bli såhär. Tanken var att jag skulle ha sammanfattat min transiton, ni hade fått följa den efter den var genomförd, med min identitet och allt, men ni får helt enkelt följa den när den händer, men dock anonymt. 

Välkommen till min blogg, min resa från kvinna till man. Mina tankar, mina erfarenheter.