Jag har kollat på en serie som heter "My Transexual Summer". Det finns en kille där som heter Fox och är 30 år gammal när serien spelades in. Jag kan relatera till honom när det gäller det han säger att han tycket det är jobbigt att han är den killen av dessa tre grabbar som kommit kortast i sin transition. Han är 30 år gammal men ser inte ut som 30. Jag är i 30årsåldern och har inte börjat på testosteron så jag förstår honom precis. Jävligt frustrerande. Kolla på avsnittet så får ni ett hum om hur jag känner. Skillnaden är att han är ute som man, det är inte jag, inte fullt ut...

Första gången jag köpe en binder var för 3 år sedan. Jag gick länge och mådde skit över mina bröst. Alla har sett mig som tjej och där och då var jag inte alls säker i mig själv. Det är mycket bättre nu, men självklart inte bra eftersom situationen är som den är. En man i en kvinnas kropp helt enkelt. Men hur som, tillbaka till bindern. Jag mådde skit inombords över mina bröst och började googla på binders. Gick länge och funderade på hur jag skulle göra. Till slut klarade jag det inte längre, det var bara att chansa och skicka efter en. Jag var skitnervös när den kom, hur skulle den sitta? Var väldigt spänd när jag öppnade paketet. Tog på mig bindern, tog på mig en tröja över, ställde mig framför spegeln. Modet skönk. Det såg inte bra ut, fan! Jag mådde skit men jag tvingade mig själv att gå ut med den på mig. Jag har använt den en gång. Även fast det såg skit ut kände jag mig bättre, jag hade vågat. Ett par månader senare chansade jag på ett nytt företag och en ny typ av binder. Den första var en som man drar åt med kardborreband i sidan. Den andra är en binder man drar över huvudet med tre lager tyg över bröstet. Den här funkade! Det här är den typ jag använder fortfarande. Jag är väldigt storbröstad så brösten försvann inte men det såg bättre ut och jag mådde bättre. Därefter tömde jag lägenheten på bh:ar men sparade träningstopparna.

Just nu är det fullt upp i skolan, det kommer det vara länge, så det är bara att inse fakta. Jag måste helt enkelt ta hand om min situation även fast jag har mycket annat att göra. Nu var det ett bra tag sedan jag följde ftm-bloggar. Känner att det är dags att göra det igen nu när jag är igång med utredningen. Det var typ förra veckan som jag fick rumpan ur vagnen och började höra av mig till några ftms, ett mail, inget mer. Måste fortsätta med den kontakten i helgen, sätter upp det på måste-göra-listan.