Jag känner att mitt liv bara står och stampar, det står bara still. Min frustration bara samlas på och jag har ingenstans att göra av den. Att hålla en glad mask utåt fungerar någorlunda, men det börjar bli svårare och svårare. Jag vill få leva mitt liv, få vara mig själv. Inte ha den roll jag har nu. Jag är så trött på att leka charader och jag är så trött på att ha livet tryckt på "pause", jag vill få trycka på "play", vill nästan snabbspola framåt. Vill bli utsläppt ifrån min isoleringscell. Jag vill leva livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag låg i soffan och chattade med en kompis om att han hade fått godkännande av socialstyrelsen om att få byta personnummer, nu väntade han bara på att skatteverket skulle ge han sina nya fyra sista siffror. Då ringer det på min telefon och det v...

I helgen var det filminspelning som gällde. Mycket nytt folk och många som jag bara träffat någon eller några gånger förr. Hade svårt att släppa garden. Tänker för mycket på hur jag tror folk ser mig och hur jag uppfattas. När jag inte är bekväm komp...

Idag hade jag möte med läkaren för utredningsteamet. Han tog en summering över hur jag tyckte att allt gått och hur det kändes. Sedan handlade mötet om att det är dags att förbereda inskick för byte av personnummer. Jag frågade om det fanns något man...

Under åren har jag ogillat att stå på en scen och att prata i en mikrofon. I lördags satt jag i en paneldiskussion på transfilmfestivalen och kände inte detta obehag som jag känt förut. Det visar hur skönt det är med ett sammanhang där man känner sig...

Idag var jag och tog min 4e nebido (testosteronspruta). Det var dags att kolla dalvärde och blodstatus. Sjuksköterskan sa att mitt senaste blodvärde var lite högt så om även detta är det så blir det förmodligen att sänka dosen testosteron. ...