Det är nästan obehagligt hur fort man kan glömma något som har plågat en i 16 år varje månad i nästan en vecka. Jag har varit utan mens i 4 månader nu och det känns som om det alltid har varit så, det känns så naturligt, det känns så rätt. Jag mår dåligt så länge ett problem finns runt mig, så fort det är borta är det som bortblåst och jag känner mig fri. Nu är fotbojan borta, nu är det bara fängelsecellen kvar. I höst hoppas jag bli frisläppt.