Igår kom jag in till sjukhuset vid 06.40, registrerade mig och satte mig i väntrummet. Vid 07.15 kom en sköterska och hämtade mig. Jag fick ett rum, sjukhuskläder, hon tog lite prover (natrium, kalium, blodstatus & bastest) & satte en pvk. Sedan var det bara att vänta. Väntan blev lång & mer törstig och hungrig blev jag för varje timma som gick. Jag var fastande sedan kvällen innan. Till slut var det dags. Vid 14.30 rullades jag ner ifrån avdelningen till operationsavdelningen. Där fick jag ligga och vänta till lite efter 16 då jag fick gå in och lägga mig på operationsbordet. Kl 19.30 vaknade jag till liv igen och rullades in till uppvaket. Runt 21 åkte jag tillbaka upp till avdelningen. De tyckte jag var en pigg patient. När jag kom upp på rummet blev det att äta och dricka. Jag hade varit hur pigg och fräsch som hälst fram tills jag började äta. Då slog tröttheten och illamåendet till. Men det är förväntat när man inte ätit och druckit på många timmar. Äntligen är min bröstkorg rekonstruerad!

Mina ftm-vänner (female to male) på facebook började få sina remisser för mastektomi (borttaget av brösten) medan jag inte hörde ett ord. Så på tisdagen förra veckan ringde jag till dem för att kolla när jag skulle få min operation. Då svarade kvinnan i telefonen "oj, du är inte OP-anmäld, men du hade din konsultation i april!". När jag var på konsultationen sa kvinnan att operationen skulle bli i oktober medan läkaren var optimistisk och sa september. Så med denna reaktion från hennes sida anade jag att jag skulle kunna få vänta till våren så jag vägrade att fråga, svarade bara med en besviket "jahaaaa...". Efter ett litet tag sa hon: "Men du, jag har fått in ett återbud som är på måndag, jag vet att det är snabbt på, jag ser att du bor här i Linköping, vad tror du om det?". Vad hade jag att välja på? Jag svarade JA!