Jag var hos optikern igår för att uppdatera mina glasögon. Jag har varit rätt uppmärksam på folk en längre tid nu när det gäller hur de ser mig, så även igår. Tjejen som hjälpte mig gick fram till sin kollega för hon skulle dubbelkolla en grej. Hon sa en mening som skulle innehålla ett pronomen. Istället för ett pronomen kom en paus, hon skippade att sätta dit ett ord och fortsatte vidare med meningen som om ingenting hade hänt. Jag log för mig själv :p

Under de två senaste dagarna har jag haft ett inre kaos av känslor. Det blir så nära, verkligt och påtagligt när jag äntligen fått min första testosteronspruta. Kroppsdysforian är där hela tiden för nu är den omöjlig att trycka undan den. Undviker allt vad speglar och reflekterande ytor heter. Det som har blivit så uppenbart nu är att lika mycket som jag måste jobba med den fysiska biten måste jag jobba med den mentala biten. Det är det här mellanstadiet som är jobbigt. Arbete pågår...