Jävla bröst, så trött på mitt dumma baby face, ankröven kan ta och flyga någonstans. Muttel, muttel, muttel...Undvika speglar, jupp. Undvika sociala sammanhang, jupp. Försöka ignorera allt och försöka leva på som vanligt. Ignorera att folk ser mig som kvinna. Jag är så trött på det och så dysforisk över det men jag mår inte bra över att ha dessa tankar och känslor. Lättare sagt än gjort att bli av med dem. Allt jag har tryckt undan under alla dessa år rusar upp mot ytan som en vulkan just nu, helt crazy.

Försöka se det positivt. Försöka sätta upp milstolpar att se fram emot. Stolpe 1: rösten, några månader bort. Mer pojkigt ansikte, ytterligare någon månad. Fler tills jag ser ut som en man i ansiktet. Fettfördelning. Mastektomi, kanske efter sommaren? Vem vet.

Gäller att se framåt. Lätt att se bakåt och gräva ner sig.

Fick lite luft och D vitamin idag. Fick lite stöd ifrån en annan transman. Skönt.

Sjukt ostrukturerat, men skönt att skriva av sig. Bättre att ha det nerkladdat på ett papper än fastklistrat inom sig.

Blir att tagga inför en dag på jobbet imorgon. Positiva tankar. Livet leker. Nu kör vi, tjoho!

Idag är det bara den typen av dag...