Igår var det dags för spruta nr 2. Då hade det gått 6 veckor sedan jag drog igång behandlingen. Det har varit en period av berg- & dalbaneåkning. De här veckorna har handlat mer om psyket än det fysiska. Jag börjar bli mer tillfreds med mig själv. Saker och ting börjar kännas bättre, en bra bit kvar att gå, men kommit en bit på väg. Sociala sammanhang är inte lika jobbiga som förut, ju mer bekväm jag blir med mig själv desto lättare med sociala situationer.

Om vi ska snacka fysiska förändringar är det inte mycket, har ju bara gått 6 veckor. Någon typ av förändring är det i kroppen, sedan om det är början till förändrad fettfördelning eller större muskelmassa vet jag inte, men något är det i alla fall. Blodådror på armar och händer börjar synas en aningens. Något smått börjar hända med rösten. Tycker något har hänt i ansiktet eller så är det min inställning till mig själv som har förändrats, ser oftare en man nu i spegeln än vad jag har gjort förr. Alltid något.