Är inte ofta jag är ute på stan. Var ett tag sedan jag behövde gå på offentliga toaletter som är uppdelade i herr och dam men idag blev det så. Har bara varit inne på herrarnas en gång, det räknas typ inte för det var helt folktomt då. Jag passerar fortfarande inte så jag tänkte mig inte riktigt för utan gick in på damernas. När jag väl satt där insåg jag att det kanske inte var så smart. Borde gått på handikapp men det var lite sent påtänkt. Jag chillade i båset fram tills jag inte hörde någon utanför. Sedan gick jag ut för att tvätta händerna. Precis då kommer det in en tant genom dörren och hon rycker till lite och tittar på mig. Jag går snabbt ut innan hon hinner säga något.

Jag behövde få prata av mig för jag vet inte hur jag ska ta denna mellanperiod. Passerar inte alls, passerar någon gång då och då. Kan inte gå in på herrarnas, kan inte gå in på damernas. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen och hur jag ska förhålla mig till saker och ting. Kände en frustration och känner mig rådvillig så jag berättade för mamma om vad som precis hänt och hon bara fnös åt mig. Är rätt jobbigt att inte ha stöd ifrån sin familj. Känner att vi glider längre och längre ifrån varandra. Jag degraderas varenda gång jag umgås med min familj, får hela tiden ta flera steg tillbaka. Som det känns nu får jag försöka umgås mindre och mindre med dem men det är svårt när det behöver ha hand om min hund när min levnadssituation ser ut som den gör. Jobbigt att inte ha support och folk runtomkring sig som finns där men that is life. It is just to suck it up!

Jag har tagit avstånd ifrån allt vad dejtade heter. Fungerar inte som det ser ut just nu. Jag har tagit mod till mig och i alla fall skaffa ett dejtingkonto på en dejtingsida. Alltid något. Lär inte hända något men då har jag i alla fall försökt. Ryckte till när jag hittade två gamla klasskamrater på sidan. Jaja, då är det så, vad har jag att skämmas för. Jag måste få leva mitt liv och det tänker jag göra. Då får de prata, kan inte göra så mycket åt det.

"Bindern" (kompressionstoppen) börjar bli lite tight så jag tog och skickade efter en ny idag. Ska bli intressant att se hur lång tid det tar. Skickade efter en ifrån USA, ifrån samma ställe och modell som jag använder idag. Känns lite surt att behöva beställa en ny men samtidigt vet jag inte säkert när mastektomin blir av. Viktigt att ta hand om kroppen. Dumt att snåla och gå runt i en binder som skadar mer än den gör nytta. På måndag har jag varit igång på testosteron i 8 veckor, tjoho!

För någon dag sen så snubblade jag över ett avsnitt av Verkligheten i P3. Det handlade om Emmett från Göteborg som är FTM. Om jag förstod det hela rätt så har han varit med i ett avsnitt till. Det avsnittet har jag inte lyssnat på. Ta och lyssna om du inte gjort det innan. Då har du lyssnat på både en MTF och en FTM. Bra P3!

Igår var det dags för spruta nr 2. Då hade det gått 6 veckor sedan jag drog igång behandlingen. Det har varit en period av berg- & dalbaneåkning. De här veckorna har handlat mer om psyket än det fysiska. Jag börjar bli mer tillfreds med mig själv. Saker och ting börjar kännas bättre, en bra bit kvar att gå, men kommit en bit på väg. Sociala sammanhang är inte lika jobbiga som förut, ju mer bekväm jag blir med mig själv desto lättare med sociala situationer.

Om vi ska snacka fysiska förändringar är det inte mycket, har ju bara gått 6 veckor. Någon typ av förändring är det i kroppen, sedan om det är början till förändrad fettfördelning eller större muskelmassa vet jag inte, men något är det i alla fall. Blodådror på armar och händer börjar synas en aningens. Något smått börjar hända med rösten. Tycker något har hänt i ansiktet eller så är det min inställning till mig själv som har förändrats, ser oftare en man nu i spegeln än vad jag har gjort förr. Alltid något.

Igår fick jag ett migränanfall. Tänkte det kan vara bra att notera det här för att kunna jämföra med hur det ser ut ett par dagar innan sprutorna längre fram. Igår var det 5 dagar kvar till spruta nr 2. Det ska ta ett par sprutor innan jag är inne i steady state så det borde bara vara en slump att jag fick migrän just nu men det kan vara bra att notera i alla fall.

Nu har tonårshyn börjat göra sig påmind. Finnarna börjar sakta men säkert göra sig synliga på rygg och i ansiktet. Välkommen tonårsperiod nummer två! Jag kommer hata att älska.

Nu på testosteron svettas jag mer än förut och då svettades jag en hel del innan. Så nu när sommaren är igång är det inte jättekul med binder. Den klibbar fast, skaver och trycker. Eftersom det blir varmt och fuktigt får jag exem som kliar. Jag har obehagskänslor runt axlar och skuldror. Fy fan... längtar redan till hösten :P