Är inte ofta jag är ute på stan. Var ett tag sedan jag behövde gå på offentliga toaletter som är uppdelade i herr och dam men idag blev det så. Har bara varit inne på herrarnas en gång, det räknas typ inte för det var helt folktomt då. Jag passerar fortfarande inte så jag tänkte mig inte riktigt för utan gick in på damernas. När jag väl satt där insåg jag att det kanske inte var så smart. Borde gått på handikapp men det var lite sent påtänkt. Jag chillade i båset fram tills jag inte hörde någon utanför. Sedan gick jag ut för att tvätta händerna. Precis då kommer det in en tant genom dörren och hon rycker till lite och tittar på mig. Jag går snabbt ut innan hon hinner säga något.

Jag behövde få prata av mig för jag vet inte hur jag ska ta denna mellanperiod. Passerar inte alls, passerar någon gång då och då. Kan inte gå in på herrarnas, kan inte gå in på damernas. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen och hur jag ska förhålla mig till saker och ting. Kände en frustration och känner mig rådvillig så jag berättade för mamma om vad som precis hänt och hon bara fnös åt mig. Är rätt jobbigt att inte ha stöd ifrån sin familj. Känner att vi glider längre och längre ifrån varandra. Jag degraderas varenda gång jag umgås med min familj, får hela tiden ta flera steg tillbaka. Som det känns nu får jag försöka umgås mindre och mindre med dem men det är svårt när det behöver ha hand om min hund när min levnadssituation ser ut som den gör. Jobbigt att inte ha support och folk runtomkring sig som finns där men that is life. It is just to suck it up!