Nu har det gått 48 dagar sedan mastektomin. Jag mätte precis omkretsen runt bröstkorgen och jag har gått ner 8 centimeter sedan innan operationen. Min nya omkrets lyder på 91 centimeter. Jag börjar fatta grejen med att mamma kallar pappa för att ha domherrebröst. Sådan pappa sådan son, hehe! :P

Idag har jag och tre polare ifrån vårt transgäng hållt en föreläsning om hbt med fokus på t för 6klassare. Tyckte det gick helt ok. Jag var inte nervös eller orolig eller något sådant. Jag har alltid varit nervös när jag gjort presentationer. Mitt lugn har jag definitivt 6 månader på testosteron att tacka för!

Det har gått drygt 6 månader sedan jag började med testosteronbehandlingen och drygt 5 veckor sedan mastektomin. Jag har inte haft någon större kroppsdysfori på ett bra tag men idag slog den till som fan!

Jag drog ner på stan för att se om jag kunde få tag på någon klipptid för håret började bli alldeles för långt. Jag tvättade håret och struntade i att sätta i några produkter, jag skulle ju ändå klippa det direkt. Jag hann och gå 100 meter innan dysforian slog till som en käftsmäll. Jag blev medveten om alla mina brister; breda höfter, stor rumpa, kortväxt, icke ett vuxet maskulint ansikte. Att jag aldrig lär mig! Jag ska inte gå ut utan hårprodukter! Definitivt inte i en jacka som inte är optimal för mig. Blir att göra mig av med jackan direkt så att jag inte kan göra samma misstag igen! Promenaden ner till hårfrisören kändes fruktansvärt lång.

En klippning och lite hårprodukter senare var dysforian borta och jag kände mig maskulin igen. Det är konstigt det där...

Idag kom äntligen personbevisen (för- & efternamn) ifrån patent- & registreringsverket. Nu har mitt namnbyte gått igenom så nu blir det en process (igen) av pappersarbete för att byta körkort/bankkort och liknande. Känns skönt, för nu står det bara namn jag identifierar med, bara manliga namn. Blir en tredje gång när personnumret är bytt.

Nu har det gått 6 månader sedan jag drog igång med testosteronet och 5 veckor sedan mastektomin genomfördes. Saker och ting går definitivt framåt. Processen att hitta mig själv har bara börjat.

Var på återbesök hos kirurgen igår (tisdag). Infektionen i bröstvårtan är borta, nu ska bröstvårtan "bara" läka. Tyvärr traskade infektionen ner i ärret så jag har fått en ny skorpa precis under bröstvårtan. Kirurgen tyckte annars allt såg bra ut. Han snackade om att min högra bröstvårta dragit sig ut åt höger, nämnde något om fettsugning på sidorna och att han kunde förminska min högra bröstvårta. För mig är detta i framtiden. Just nu vill jag bara vara infektionsfri. Se till att det läker som det ska och se om jag får behålla min vänstra bröstvårta eller inte. Sedan är det träning som gäller när jag får grönt ljus för detta. Träning kommer göra skillnad för hur min bröstkorg ser ut. Sen kommer de korrigeringar han pratade om. För mig är det bara så skönt att brösten är borta och att jag slipper bära "binder".

Dock missade jag att fråga honom om en sak. Det blev lite rörigt. Jag fick vänta rätt länge innan jag kom in för tydligen skulle receptionen sökt honom när jag anlände men detta konstaterades när jag sa till 30 minuter efter bestämd tid. Då hade jag börjat bli riktigt groggy i huvudet efter att ha suttit 50 min i väntrummet. Jag hade bara hunnit sova 4 timmar efter nattpasset innan jag skulle till hand och plastik så jag glömde helt och hållet bort att fråga honom om de förändringar under huden jag fått. Jag ska försöka förklara. Det känns som någon har lagt in ett skosnöre under huden. Det går ifrån bröstkorgen och en bra bit ner på magen. Har fått detta på båda sidorna men det är mest framträdande på vänster sida. Detta dök upp för ca 2 veckor sedan. Det känns som ett sendrag, träningsvärk eller ett blåmärke. Frågan är vad det kan tänkas vara.

Antibiotika 3 gånger per dag i 7 dagar. Tvätta bröstvårtan med alsolsprit 2 gånger per dag så att den torkar ut. Är precis i början på denna rutin så har inte så mycket att säga om något resultat än. Har i alla fall ingen feber, detta är det viktigaste just nu.

Igår skulle jag duscha och lägga om mina ärr och mina bröstvårtor. Insåg att min vänstra bröstvårta inte mådde så bra. Allt såg fint ut när jag var hos en sjuksköterska den 14/9 men alltså inte igår. Så det var bara att ringa upp till hand- & plastik imorse. Hon ville att jag skulle komma upp någon gång under dagen så jag kvistade upp på lunchen. Jag engagerade till slut en sjuksköterska, en läkare och en kirurg. Det konstaterades att nekros pågår i min vänstra bröstvårta. Den var röd runtomkring och den varade så jag fick utskrivet antibiotika. Skulle även tvätta med alsolsprit för att torka ut den. Så vi får se om det går att rädda bröstvårtan. Det viktigaste är att se till att infektionen inte går djupare och ger sepsis. Så förhoppningsvis blir jag inte mer röd och slipper feber. Fortsättning följer...

Jag tog bort mitt förband över bröstkorgen i torsdags. Nu har jag bara tejp över. Jag har varit mestadels hemma under helgen så jag har inte varit ute bland folk alltför mycket. Så när jag går ut i T-shirt kan jag få känslan att "shit,jag har gått ut på stan utan kompressionströja!", men sen inser jag att jag behöver ju inte göra det längre, jag har ju inget som behöver gömmas längre. Det är svårt att förklara känslan för någon som inte varit i den situationen, men det är frihet!