När man efter 10 nätter på rygg äntligen kan ligga på sidan! Tjoho! Jag kan i normala fall aldrig somna på rygg. Nu har jag varit så illa tvungen i 10 dagar. Igår var jag och tog bort kompresserna som jag haft över min bröstkorg. Nu har jag bara tejp över såren och någon typ av plåsterlapp över bröstvårtorna. Så igår kväll tänkte jag det var dags att försöka lägga mig på sidan igen och denna gång gick det! Jag somnade bums, hehe. För varje natt som har gått har jag känt ett större behov av att få lägga mig på sidan så det var skönt att det äntligen gick!

Var tillbaka på hand- & plastik idag för att ta bort stygnen efter mastektomin. Nu har jag bara tejp över ärren och plåster över bröstvårtorna. Känns konstigt och smått obehagligt att inte ha något mer skyddande över. Fortfarande lite öm och har inte full rörlighet än. Blir att byta tejp 1 gång i veckan i förmodligen 6 månader. Fortfarande lite bestyr att duscha, men lär bli lite lättare i alla fall. Ska tillbaka i mitten av nästa vecka för att se att det läker som det ska.

Idag var jag hos utredningsteamet och träffade läkaren. Han ville kolla hur allting har gått och hur det känns 6 månader efter att han satt diagnosen; 5 månader på nebido och 1 vecka post-op. Efter att vi snackat om detta ett tag blev det att snacka om vad som ska hända framöver; personnummer, påbyggnadsoperationer. För mig har det viktigaste varit testosteron och mastektomi. Därefter kommer personnummer och hystektomi. Sen får vi se om påbyggnadsoperationer är något för mig. Just nu ska jag lära känna mig själv och min kropp efter allt som händer efter testosteron och mastektomi. Nästa möte med läkaren blir någon gång i mars. Då blir det att skicka ansökan om byte av personnummer till rättsliga rådet.

Ni fattar inte vilken frihet det är att kunna gå runt i lägenheten i bara kallingar och bar överkropp. Att kunna gå fram till köksfönstret, öppna det eller sätta på radion utan att hålla för bröstkorgen. Kunna gå fram till fönstret i vardagsrummet och tända lampan utan att behöva ta på mig en T-shirt. Jag bor med sjukt bra insyn. Trafikerad gata precis utanför vardagsrummet och grannar precis mitt emot köksfönstret. Detta är definitivt lyx nr 2!

Första lyxiga grejen med mastektomin är att jag slipper ha "binder" (kompressionstopp). Jag har bara kompressorer och tejp på framsidan, helt bar på baksidan. Helt jävla underbart att ha skulderbladen och axlarna fria!

Igår kom jag in till sjukhuset vid 06.40, registrerade mig och satte mig i väntrummet. Vid 07.15 kom en sköterska och hämtade mig. Jag fick ett rum, sjukhuskläder, hon tog lite prover (natrium, kalium, blodstatus & bastest) & satte en pvk. Sedan var det bara att vänta. Väntan blev lång & mer törstig och hungrig blev jag för varje timma som gick. Jag var fastande sedan kvällen innan. Till slut var det dags. Vid 14.30 rullades jag ner ifrån avdelningen till operationsavdelningen. Där fick jag ligga och vänta till lite efter 16 då jag fick gå in och lägga mig på operationsbordet. Kl 19.30 vaknade jag till liv igen och rullades in till uppvaket. Runt 21 åkte jag tillbaka upp till avdelningen. De tyckte jag var en pigg patient. När jag kom upp på rummet blev det att äta och dricka. Jag hade varit hur pigg och fräsch som hälst fram tills jag började äta. Då slog tröttheten och illamåendet till. Men det är förväntat när man inte ätit och druckit på många timmar. Äntligen är min bröstkorg rekonstruerad!

Mina ftm-vänner (female to male) på facebook började få sina remisser för mastektomi (borttaget av brösten) medan jag inte hörde ett ord. Så på tisdagen förra veckan ringde jag till dem för att kolla när jag skulle få min operation. Då svarade kvinnan i telefonen "oj, du är inte OP-anmäld, men du hade din konsultation i april!". När jag var på konsultationen sa kvinnan att operationen skulle bli i oktober medan läkaren var optimistisk och sa september. Så med denna reaktion från hennes sida anade jag att jag skulle kunna få vänta till våren så jag vägrade att fråga, svarade bara med en besviket "jahaaaa...". Efter ett litet tag sa hon: "Men du, jag har fått in ett återbud som är på måndag, jag vet att det är snabbt på, jag ser att du bor här i Linköping, vad tror du om det?". Vad hade jag att välja på? Jag svarade JA!

Detta är dagen då jag blir fri!