Jag började på testosteron 4/4 i år, tog min tredje spruta den 9/8. Mellan första och andra sprutan var det 6 veckor och sedan rullar det på med 12 veckor mellan varje spruta. Man når steady state efter 3 sprutor. När man har kommit in i steady state kan man dippa i testosteronvärde precis innan nästa Nebido-spruta. Jag trodde inte jag skulle dippa innan tredje sprutan men det gjorde jag. Jag har svårt att förklara känslan, men jag ska försöka. Tänk dig att någon helt plötsligt ändrar underlaget där du går så förutsättningarna blir annorlunda mot vad du är van vid och samtidigt drar av dig kläderna. Jag kände mig naken och sårbar, det var inte en kul känsla. Det var kaos inombords, kändes som om jag slets tillbaka till innan behandlingen. Endokrinologen snackade om vid vårt första möte att man kunde få utskrivet testogel att smörja på de sista dagarna innan sprutan för att hålla en stabil nivå. Jag får nog ta och snacka med henne om detta. Intressant hur fort man kan vänja sig vid sin nya hormonella miljö. Det har bara gått 4 månader men den där dippen kändes. Får se hur det ser ut om 3 månader. Stay tuned!

Nu har jag varit igång på testosteron i drygt 4 månader. Utan "binder" (kompressionstopp) har jag omkretsen 99 cm över bröstkorgen. Jag har använt Underworks model 983 i 4 år. Denna "binder" ger mig omkretsen 94 cm. Med hjälp av testosteronet har bröstkorgen växt vilket har lett till ryggont med den "binder" jag har. Detta gjorde att jag fick köpa en annan "binder", jag valde Gc2b. Jag slipper ryggont men min omkrets går upp 2 cm (96 cm). Jag vet, det låter inte mycket, men prova själv, 2 cm ger synlig skillnad. Jag slipper ryggont men med detta kommer ökad dysfori och det finns inte en möjlighet att jag passerar som man. Nu är sommaren snart slut, då blir det att bylsa på sig större kläder och flera lager. När kommer remissen till hand & plastik tro?

Så, då var ansökan om att byta för- & efternamn gjord. Får se om jag får det godkänt. Fan vad dyrt det är men det får det vara värt när jag inte identifierar med mina nuvarande namn.

Det är nästan obehagligt hur fort man kan glömma något som har plågat en i 16 år varje månad i nästan en vecka. Jag har varit utan mens i 4 månader nu och det känns som om det alltid har varit så, det känns så naturligt, det känns så rätt. Jag mår dåligt så länge ett problem finns runt mig, så fort det är borta är det som bortblåst och jag känner mig fri. Nu är fotbojan borta, nu är det bara fängelsecellen kvar. I höst hoppas jag bli frisläppt.

Är inte ofta jag är ute på stan. Var ett tag sedan jag behövde gå på offentliga toaletter som är uppdelade i herr och dam men idag blev det så. Har bara varit inne på herrarnas en gång, det räknas typ inte för det var helt folktomt då. Jag passerar fortfarande inte så jag tänkte mig inte riktigt för utan gick in på damernas. När jag väl satt där insåg jag att det kanske inte var så smart. Borde gått på handikapp men det var lite sent påtänkt. Jag chillade i båset fram tills jag inte hörde någon utanför. Sedan gick jag ut för att tvätta händerna. Precis då kommer det in en tant genom dörren och hon rycker till lite och tittar på mig. Jag går snabbt ut innan hon hinner säga något.

Jag behövde få prata av mig för jag vet inte hur jag ska ta denna mellanperiod. Passerar inte alls, passerar någon gång då och då. Kan inte gå in på herrarnas, kan inte gå in på damernas. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen och hur jag ska förhålla mig till saker och ting. Kände en frustration och känner mig rådvillig så jag berättade för mamma om vad som precis hänt och hon bara fnös åt mig. Är rätt jobbigt att inte ha stöd ifrån sin familj. Känner att vi glider längre och längre ifrån varandra. Jag degraderas varenda gång jag umgås med min familj, får hela tiden ta flera steg tillbaka. Som det känns nu får jag försöka umgås mindre och mindre med dem men det är svårt när det behöver ha hand om min hund när min levnadssituation ser ut som den gör. Jobbigt att inte ha support och folk runtomkring sig som finns där men that is life. It is just to suck it up!

Jag har tagit avstånd ifrån allt vad dejtade heter. Fungerar inte som det ser ut just nu. Jag har tagit mod till mig och i alla fall skaffa ett dejtingkonto på en dejtingsida. Alltid något. Lär inte hända något men då har jag i alla fall försökt. Ryckte till när jag hittade två gamla klasskamrater på sidan. Jaja, då är det så, vad har jag att skämmas för. Jag måste få leva mitt liv och det tänker jag göra. Då får de prata, kan inte göra så mycket åt det.

"Bindern" (kompressionstoppen) börjar bli lite tight så jag tog och skickade efter en ny idag. Ska bli intressant att se hur lång tid det tar. Skickade efter en ifrån USA, ifrån samma ställe och modell som jag använder idag. Känns lite surt att behöva beställa en ny men samtidigt vet jag inte säkert när mastektomin blir av. Viktigt att ta hand om kroppen. Dumt att snåla och gå runt i en binder som skadar mer än den gör nytta. På måndag har jag varit igång på testosteron i 8 veckor, tjoho!

För någon dag sen så snubblade jag över ett avsnitt av Verkligheten i P3. Det handlade om Emmett från Göteborg som är FTM. Om jag förstod det hela rätt så har han varit med i ett avsnitt till. Det avsnittet har jag inte lyssnat på. Ta och lyssna om du inte gjort det innan. Då har du lyssnat på både en MTF och en FTM. Bra P3!