Små saker kan göra dagen bättre. När jag är nere och dysforisk mår jag alltid bättre när jag går och klipper mig. Under en liten stund är jag stolt och tycker jag ser bra ut.

Igår kombinerade jag detta med prylen som får mig att må bra, något att gömma mig bakom och för en liten stund få mig att känna att jag ser ut som en man. Jag köpte nya pilotglas.

Jävla bröst, så trött på mitt dumma baby face, ankröven kan ta och flyga någonstans. Muttel, muttel, muttel...Undvika speglar, jupp. Undvika sociala sammanhang, jupp. Försöka ignorera allt och försöka leva på som vanligt. Ignorera att folk ser mig som kvinna. Jag är så trött på det och så dysforisk över det men jag mår inte bra över att ha dessa tankar och känslor. Lättare sagt än gjort att bli av med dem. Allt jag har tryckt undan under alla dessa år rusar upp mot ytan som en vulkan just nu, helt crazy.

Försöka se det positivt. Försöka sätta upp milstolpar att se fram emot. Stolpe 1: rösten, några månader bort. Mer pojkigt ansikte, ytterligare någon månad. Fler tills jag ser ut som en man i ansiktet. Fettfördelning. Mastektomi, kanske efter sommaren? Vem vet.

Gäller att se framåt. Lätt att se bakåt och gräva ner sig.

Fick lite luft och D vitamin idag. Fick lite stöd ifrån en annan transman. Skönt.

Sjukt ostrukturerat, men skönt att skriva av sig. Bättre att ha det nerkladdat på ett papper än fastklistrat inom sig.

Blir att tagga inför en dag på jobbet imorgon. Positiva tankar. Livet leker. Nu kör vi, tjoho!

Idag är det bara den typen av dag...

Det kliar något ordentligt i hårbotten. Jävla skit!

I torsdags kl 17 ringde de från logopedmottagningen och frågade om jag kunde komma förbi dagen därpå kl 10. De ville ha en första inspelning innan testosteronet började påverka rösten. Eftersom jag påbörjade behandling i måndags var det lite bråttom att få till detta. Som tur var har jag bra kollegor så jag kunde smita ifrån en timma.

Jag fick läsa en text och förklara vad jag såg på en serie-stipe. Det är intressant hur påverkad man blir av att ha en mikrofon framför sig. Något jag borde träna mer på. Jag borde och vill spela in mer men samtidigt är rösten ett stort dysforia-område för mig. Enligt logopeden borde det inte vara det eftersom min röstfrekvens ligger inom det manliga området. Jag skulle gissa på att jag pressade ner rösten lite men tvivlar på att jag pressar ner den så pass. Den manliga frekvensen ligger på 110-150 & kvinnor har vanligtvis 150-200. Det finns kvinnor som ligger inom det lägre frekvensområdet och män inom det högre området. Min frekvens under inspelningen låg på 118. Så även om jag inte pressar ner rösten borde jag hamna inom det manliga området. Dock är rösten fortfarande en dysfori och jag blir fortfarande sedd som kvinna när folk hör min röst. Intressant detta.

Vi bokade in några tider i början av sommaren för röstträning. Jag har känsliga stämband, blir lätt trött i rösten och detta innan hormonpåverkan så lite tips på röstträning vore bra.

Ska bli intressant att se vad testosteronet kommer att göra med rösten.

Jag var hos optikern igår för att uppdatera mina glasögon. Jag har varit rätt uppmärksam på folk en längre tid nu när det gäller hur de ser mig, så även igår. Tjejen som hjälpte mig gick fram till sin kollega för hon skulle dubbelkolla en grej. Hon sa en mening som skulle innehålla ett pronomen. Istället för ett pronomen kom en paus, hon skippade att sätta dit ett ord och fortsatte vidare med meningen som om ingenting hade hänt. Jag log för mig själv :p

Under de två senaste dagarna har jag haft ett inre kaos av känslor. Det blir så nära, verkligt och påtagligt när jag äntligen fått min första testosteronspruta. Kroppsdysforian är där hela tiden för nu är den omöjlig att trycka undan den. Undviker allt vad speglar och reflekterande ytor heter. Det som har blivit så uppenbart nu är att lika mycket som jag måste jobba med den fysiska biten måste jag jobba med den mentala biten. Det är det här mellanstadiet som är jobbigt. Arbete pågår...

Igår ett par timmar efter att jag fått min spruta kändes det som om jag hade en klump i halsen när jag stod och pratade med en kollega. Min röst lät väldigt konstig. Detta gick sedan över men det har kommit och gått det senaste dygnet. Så jag förmodar att det lär gå rätt fort innan min röst kommer att leka berg- & dalbana.

En förändring som jag redan märker av är att jag redan fått en annan kroppslukt. Var inte beredd på att vag skulle märka några skillnader alls det första dygnet. Ska bli intressant att dokumentera och reflektera över alla förändringar som sker.